daggen
Flitig besökare
?lskar akustisk country med st?ms?ng!
Posts: 42
|
Post by daggen on Aug 21, 2009 14:11:47 GMT 1
Det går faktiskt att spela bluegrass utan banjo. Lyssna t.ex. till Tony Rice-plattan "Manzanita". Hur bra som helst. Många traditionella bluegrasslåtar. Unbanjo. Bluegrass handlar inte om det exakta instrumentvalet, det ligger djupare än så. Grejen är nog att de inte spelar trad bluegrass, utan trad country skulle jag vilja säga. De flesta låtarna är skrivna före det började heta bluegrass, innan det blev en stil inom countryn. Alla låtar går att köra utan banjo och är oftast bättre då  , men då är det inte bluegrass tycker jag utan country i sin ädlaste form ;D |
|
todde
Junior-medlem
Posts: 3
|
Post by todde on Aug 21, 2009 17:33:51 GMT 1
Bluegrass ska nog egentligen vara det som Monroe bestämde att det skulle vara, även om det hela kommit att utvecklas en del. T ex. Dobron. Eller som sades. 6 instrument på IBMA
Sen har vi jammen. De skulle inte vara möjliga utan traditionen, och dit räknar jag även sådana som Flatt o. Schruggs, Stanley Brothers, ja även Tony Rice m.fl.. Dvs. de artister som kunnat bjuda på standardlåtarna. Som sprids över hela världen.
Jag jammade en natt i Kentucky och allt satt som en smäck med solon medsols, fillsen versen innan och stämmorna kom bara man sneglade på varann. Femte låten frångick vi det systemet för att kolla om vi fixade en version av en låt. Det hör man på intron. Ett delat mandolin och bajosolo fixade två japaner. Då kunde jag inte hålla mej utan utbrast. "Fan att vi kan stå här och spela och allt sitter som en smäck, och två är från Japan och jag är från Sverige". Då säger han står närmast.
"Det var som tusan! Jag är från Nya Zeeland och det är hon som spelar bas också"
Vi stod där halvett på natten från fyra världsdelar av en slump och allt satt som en smäck som sagt. Det är mitt livs finaste minne näst efter Rebeckas misstänksamma sneglande på mej efter att hon fötts. Vi måste värna om just den traditionen. Vi måste lära ut dessa standards till våra ungdomar, så att dom fattar vad det här egentligen handlar om. Det finns ingen annan genre med den funktionen. Och det finns inga stjärnor, bara legender. Byron Berline, Jimmy Gaudreau, John Moore, Kruger brothers, Tommy Emanuel m.fl, Alla hade dom tid och lust att jamma med 4 tonårstjejer från Sverige när vi (Abalone Dots) spelade i Guthrie Oklahoma. Det är detta som är det absolut finaste med den här musiken. Det är många som inte vågar sig till Gränna för dom tror att där kappspelar man bara och ingen vill bli jumbo.
Jag brukar säga "Visst kan det väl vara kul att upptäcka att man glänser i ett jamm. Men jag har fanken så mycket roligare om jag är sämst i gänget. För då låter det så mycket bättre.
Och skulle man vara så förbaskat mycket bättre så lär ut i så fall. Det är det som är själen och hjärtat i denna musik. Fixar man som band inte det traditionella stuket så kalla det nåt annat.
Dotsen spelar "Softgrass" Nu vet snart hela USA vad Softgrass är, och det accepteras av alla tradfreaks både där och här. Man gör så av just respekt för traditionen.
När det gäller Countryn och det hela så har jag en egen liten beskrivning av hur det gick till.
Man spelade till dans (Oldtime) och i pausen klev en trubadur upp och sjöng en låt. Man slog sig ihop och blev ett band. Detta hände många gånger. Schruggs hamnade hos Monroe och han beslöt att detta är ett sound. Bluegrass. De andra fortsatte som de gjort och det blev Hillbilly men utan bestämda regler. Det blev Country och idag är det väl bara Heavy Metal som inte kan vara Country
|
|
oggy
Flitig besökare
Posts: 32
|
Post by oggy on Aug 21, 2009 18:34:34 GMT 1
Manzanita = traditionell country? Ja, ja, vi uppfattar alla saker på olika sätt... och tur är väl det.  För MIG handlar bluegrass mer om en attityd och en känsla (och ett arv)... utan dem blir det inte äkta bluegrass. Instrumenten är viktiga, men sekundära. Det är människor som bär med sig bluegrassen i hjärtat, inte instrumenten. I grunden tycker jag dock att det är ganska så ointressant att hålla på och sätta olika etiketter på musik. I min bok finns det egentligen bara två: Bra och dålig. |
|
Archy
Fullvärdig medlem
Posts: 95
|
Post by Archy on Aug 21, 2009 18:51:23 GMT 1
Vilka hjärtliga tal om BG, man blir ju alldeles rörd!  Men inte bara det, jag blir så otroligt spelsugen!  |
|
daggen
Flitig besökare
?lskar akustisk country med st?ms?ng!
Posts: 42
|
Post by daggen on Aug 21, 2009 20:09:58 GMT 1
Manzanita = traditionell country? Ja, ja, vi uppfattar alla saker på olika sätt... och tur är väl det. För MIG handlar bluegrass mer om en attityd och en känsla (och ett arv)... utan dem blir det inte äkta bluegrass. Instrumenten är viktiga, men sekundära. Det är människor som bär med sig bluegrassen i hjärtat, inte instrumenten. I grunden tycker jag dock att det är ganska så ointressant att hålla på och sätta olika etiketter på musik. I min bok finns det egentligen bara två: Bra och dålig. Det klart att det mesta handlar om bra eller dåligt. Fast bluegrass är bara en underkategori till Country, så det som går att säga att alla bluegrass är country. Sen spelar det ingen roll för mig om det är rock, hårdrock eller country, gillas det så gillas det, gillar jag det inte så är det inte bra för mig men bra för en annan. Kan ju vara värt att notera också att tex Rices skiva Plays and sings bluegrass har banjo. Sen ska jag vara ärlig och säga att jag inte gillar så mycket av det Tony Rice gör, inte heller Ricky Skaggs, fast de är hur bra som helst. Dock gillar jag mycket den skiva de gjorde tillsammans. |
|
|
|
Post by piotr on Sept 3, 2009 18:12:29 GMT 1
 Bra...gillar liknelsen.... Old Time och Akku-Country vet jag inte så mycket om egentligen....men... Bluegrass för mig är mer en fråga om hur man spelar musik.....än vad man spelar för låt egentligen.... Akustiskt framfört med alla...eller...med några av de instruments som omnämnts här.....Lira tex. Mozarts 40:a med banjer, dog house, mando, gura och stämsång, då är det bluegrass för mig... Lira något av de många sk. standard tunes inom bluegrassen på punk-gura med gutturalsång....nja....det är inte bluegrass för mig.... Trummor...Why not...det är akustiskt....Monroe hade dragspel....ju... ;D Min "Folkie" ligger och lapar sol på fönsterbträdan.... Grejen som många missar med Monroes dragspelsband är att det kronlogiskt föregår all Bluegrass. Bandet spelade in i början av 1945, Scruggs kom in bilden i slutet av detta år. Det var först då som Monroes band blev stilbildande. Ingen tog efter dragspelsbandet som snarare speglade samtida tendenser i countrymusik än skapade nya - trots Chubby Wise. Virveltrumman på F&S eller Jimmy Martins inspelningar är bara så onödig och mekanisk; dessutom skyler den, speciellt i Martins fall, över gitarrklangen, vilket iaf irriterade mig på 60-talet. Och han som var så stolt över sina basfigurer ("bet Lester Flatt couldn't do that ..." som jag en gång hörde honom säga under en låt). I F&S fall gjorde ibland en extra gitarr, spelad med sock-rhythm, samma tjänst som trumman. Vad jag kan förstå är det också den som hörs på LPn Foggy Mountain Banjo, medan jag tror att Lester Flatt stannade hemma på den inspelningen. Jag tror förstås att en sådan slagverkare som Joe Craven skulle hitta jätteläckra grejer att passa in i ett BG-sammanhang. Nån som hört Sam Bush sitta in med David Grisman på Daybreak in Dixie? George Marsh (trummor) och Matt Eakle (flöjt) är bara alltför coola på den låten. |
|
|
|
Post by piotr on Sept 4, 2009 20:07:46 GMT 1
|
|
, men då är det inte bluegrass tycker jag utan country i sin ädlaste form ;D 
För MIG handlar bluegrass mer om en attityd och en känsla (och ett arv)... utan dem blir det inte äkta bluegrass. Instrumenten är viktiga, men sekundära. Det är människor som bär med sig bluegrassen i hjärtat, inte instrumenten. 
