|
|
Post by Stefan Jadefjord on Aug 19, 2009 7:42:55 GMT 1
Många frågar vad som egentligen är skillnaden mellan bluegrass, old-time och akustisk country. Ett hett ämne som kan diskuteras flitigt.
Min personliga åsikt är att bluegrass främst kännetecknas av stämmsång, mandolin, banjo, stå-bas, gitarr, dobro (INGA trummor).
Old-time är liknande men behöver inte ha full sättning av instrument och stämsång.
Vad tycker ni?
|
|
Archy
Fullvärdig medlem
Posts: 95
|
Post by Archy on Aug 19, 2009 7:58:18 GMT 1
Det är väl som vanligt jättesvårt att sätta etikettstämpel på musik. Instrumenteringen är som du säger en sak. Å andra sidan använder Alison Krauss och Union Station trummor i vissa låtar men man ser dem ändå som bluegrassband. Gillian Welch som vi pratat om i en annan tråd angränsar ju också till Bluegrass trots att de bara spelar 2 gitarrer. När det gäller old-time tycker jag det mer känns som att allt jobbar på samtidigt, fiolen gnetar och clawhammer banjon "puttrar på", dvs inga distinkta solobreak. Traditionell bluegrass däremot innehåller nästan alltid ett instrumentbreak mellan varje vers. Grovt generaliserat naturligtvis!  |
|
|
|
Post by Stefan Jadefjord on Aug 19, 2009 8:45:53 GMT 1
Det är väl som vanligt jättesvårt att sätta etikettstämpel på musik. Instrumenteringen är som du säger en sak. Å andra sidan använder Alison Krauss och Union Station trummor i vissa låtar men man ser dem ändå som bluegrassband. Gillian Welch som vi pratat om i en annan tråd angränsar ju också till Bluegrass trots att de bara spelar 2 gitarrer. När det gäller old-time tycker jag det mer känns som att allt jobbar på samtidigt, fiolen gnetar och clawhammer banjon "puttrar på", dvs inga distinkta solobreak. Traditionell bluegrass däremot innehåller nästan alltid ett instrumentbreak mellan varje vers. Grovt generaliserat naturligtvis! Alison Krauss skulle man kunna kalla modern bluegrass eller newgrass. Gillian Welch är lite unik. Vad sägs om akustisk alt-country eller modern old-time? ;D |
|
daggen
Flitig besökare
?lskar akustisk country med st?ms?ng!
Posts: 42
|
Post by daggen on Aug 19, 2009 11:25:17 GMT 1
Till att börja med så skulle jag säga att all musik som har tagits upp i denna tråd är Country.
Sen finns det undergrupper som modern country, (popcountry och dansbandscountry som Swift Taylor, Brad Paisley, Tim Mcgraw osv).
Alison Krauss skulle jag vilja kalla modern bluegrass precis som Stefan säger.
Gillian Welch är mer som Carter family, Blue skyboys eller Louvin Brothers. Alltså det som var
modern country för 80 år sen eller vad det blir. Idag vet jag inte, inte oldtime i alla fall, kanske old country. Jag vet att de ofta klassa in som singer/songwriter eller akustisk country.
Det går nog med det mesta.
Håller Archy om att det ska vara mycket instrumentala saker i bluegrass, solon och mellan spel.
Dock tycker jag att det inte är bluegrass om det inte finns en banjo eller om trummor är med.
Fiol eller mandolin kvittar vilket som är med eller om det inte är med. Men jag kan tycka en duo blir för klent för att kallas bluegrass, även om det är banjo och gitarr som Gillian och David.
|
|
|
|
Post by alexander on Aug 19, 2009 11:35:00 GMT 1
Jag har uppfattningen att old time är väldigt lik irländsk musik. Alltså alla börjar med temat (grundmelodin) och sedan kommer det en vers eller två, följt av att alla spelar temat tillsammans, följt av vers, följt av temat tillsammans osv. Bluegrass är mer likt jazz. Där börjar man med temat sedan lite sång följt av enskilda soloinsatser på några eller alla instrument. Man solar inte i old time på samma sätt som man gör i bluegrass. Detta är också starkt generaliserat! Men det är lite i de banorna jag tänker kring det hela. |
|
|
|
Post by piotr on Aug 19, 2009 13:47:25 GMT 1
Bluegrass och old-time är helt olika typer av etiketter.
BG är en historiskt väldefinierad genre eller tradition. Den börjar inte med Bill Monroe, som blev proffs 1934, skivartist 1936 och bandledare 1939, utan med den speciella upplagan av hans BG Boys från hösten 1945, med Flatt, Scruggs, Wise och Watts. Den första BG-inspelningen är därmed Heavy Traffic Ahead från 1946.
Och det blev en genre
när andra tog efter och gjorde ngt eget av det, och när F&S lämnade bandet och startade eget.
Stildrag har kommit och gått, men såpass smal är genren att IBMA än idag bara erkänner sex instrumentkategorier vid sina årliga prisutdelningar. Mäkligast är kanske att ingen form av slagverk har etablerat sig i traditionen, trots att t ex Jimmy Martin länge hade ngn (t ex en son eller en älskarinna)
på virveltrumma både på scen och skiva, och att F&S hade trumma på studioinspelningar. Roger Sprungs Progressive Bluegrass från början av 60-talet (till en början med Doc Watson på gitarr!) lanserade ett helt trumset.
Det progressiva låg mest i repertoaren, prcis vadsomhelst kunde platsa, tex Stars and Stripes Forever eller Hello, Dolly.
OT har däremot, alltsedan New Lost City Ramblers lanserade sig kommit att beteckna ett myller av individuella och regionala stilar, ibland utan egentlig inbördes kommunikation, i skärningen mellan viss sorts populärmusik, salongsmusik och folkmusik. Man kunde räkna upp alla de grupper vilkas stilar NLCR plankade. Populärmusik, ja. Hur många vet att "old-timey" fiolnummer som Red Wing, Down Yonder och Silver Bell är poplåtar?
Jag ser Monroes musik som en professionalisering av vissa grenar av old-time-musiken. Till professionalisering hör noggrann stämsång, mer driven och synkoperad rytm, tydligare (och varierad) rollfördelning mellan instrumenten, mer driven teknik på instrumenten, inklusive fiolen. Ett ytligt tecken är druket av fler tonarter, som t ex BG:ens signaturtonart, B dur (5 kors) (jag tror den första inspelningen
med Monroe i den tonarten är Goodbye Old Pal, som dock är pre-BG, dragspelsbandet som spelade in en enda gång i början av 1945.)
Det är olyckligt att BG blivit en genrer för sig; jag vill se den som en del a nutida akustiska strängmusik, där t ex new acoustic (Grisman, Marshall, Anger, O'Connor etc.) och sådana som Doc Watson eller
Welch eller Tim O'Brien (bara delvis BG) får plats. I praktiken är det väl delvis så, t ex Watsons skiva Good Deal (1968), med Nashville-musiker, är inte precis BG, men hade enormt inflytande på genren och dess grannar.
Och G Welchs låt By the Marks togs upp av Dailey&Vincent och vann IBMA-pris förra året.
|
|
Archy
Fullvärdig medlem
Posts: 95
|
Post by Archy on Aug 19, 2009 15:21:20 GMT 1
Tack piotr! Det var ett mycket komplett och uttömmande svar. Det är en intressant betraktelse att BG är professionalisering av OT-musiken, kanske också i viss mån en urbanisering av den!? |
|
|
|
Post by piotr on Aug 19, 2009 15:42:50 GMT 1
Tack piotr! Det var ett mycket komplett och uttömmande svar. Det är en intressant betraktelse att BG är professionalisering av OT-musiken, kanske också i viss mån en urbanisering av den!? Kanske det, i ett senare stadium. Har du läst Neil Rosenbergs bluegrasshistoria? Han betonar i förordet artikeln "A" i bokens titel - detta är en EN historia, EN vinkling. När jag läst den skrev jag till honom och föreslog att boken kunde ha hetat "Bluegrass Goes to Town", eftersom rätt mycket handlar om hur musikformen utvecklas från att från början ha varit ett regionalt fenomen, bl a iochmed den s k "folk music revival", och de första BG-spelningarna på colleges i norr, eller Newportfestivalen. Detta ska alltså ha varit i 60-talets början. Intressant att notera vilka grupper som på det viset (av sådana som M Seeger, R Rinzler, A Lomax) erkändes som folkmusik: Monroe, the Stanley Brothers (framför allt!) och i ngn mån Flatt&Scruggs, men knappast Reno&Smiley, verkligen inte Jimmy Martin, knappast heller Jim&Jesse, med yttersta nöd the Osborne Brothers - de här grupperna var country, inte folk. Och Rinzler hatade the Country Gentlemen med Duffey, Waller, Adcock och Gray. |
|
Archy
Fullvärdig medlem
Posts: 95
|
Post by Archy on Aug 19, 2009 16:05:15 GMT 1
Nej, jag har inte läst den. Det är klart att det är jättesvårt att få
hela bilden förenklad och överskådlig. Det händer alltid en massa
på olika håll som påverkar vad vi har idag.
Det känns väl som att den perioden du beskriver markerade
början på Bluegrassens riktiga storhetstid, när den blev riktigt
"credig" bland bl a studenter t ex?
|
|
|
|
Post by bluegrassified on Aug 20, 2009 0:04:42 GMT 1
Etter min mening kan man ikke definere bluegrass bare som en musikkstil, en instrumentering, en miks av elementer fra keltisk og afrikansk musikk, katalogen av innspillinger med Bill Monroe osv. Det som for meg er mest spesielt med bluegrass er at det er en musikkform som inviterer til deltagelse i form av samspill/jamming i stor grad. Det er en "muntlig" form, der gehørspill og improvisasjon er sentralt, og det virker også som det er liten avstand mellom "stjerner" og menige bluegrassere. Min gode musikervenn i Canada sier at "Bluegrassers are dogs, we chase in packs, folkies are cats, they go by themselves", og ganske riktig, det første som skjer når bluegrassere møtes er at de stiller seg opp i ring og spiller sammen, mens tendensen når folkies/visesangere/singer-songwriters møtes er at de stiller seg opp en og en og gjør sine egne ting. Det blir sammenlignbart med folkemusikk og gammeldansfestivaler i Norge, der det er "buskspell" over alt. Det å putte musikk i båser har jeg uansett et problematisk forhold til, man blir fort "bluegrasspoliti", og da stivner og dør musikken etter hvert. For å sitere Tim O'Brien (tror jeg ...) "In Ireland they only call it music ... "  |
|
Archy
Fullvärdig medlem
Posts: 95
|
Post by Archy on Aug 20, 2009 7:22:25 GMT 1
Det å putte musikk i båser har jeg uansett et problematisk forhold til, man blir fort "bluegrasspoliti", og da stivner og dør musikken etter hvert. For å sitere Tim O'Brien (tror jeg ...) "In Ireland they only call it music ... " Mycket bra sagt, både av dig och av Tim! Jag tyckte om hund & kattliknelsen också. Huvudsaken vi vet vad bluegrass är för oss själva och eftersom det här är ett forum för BT, OT och akustisk country kan vi ju tänja på gränserna bästa vi vill...  |
|
|
|
Post by redprimer on Aug 20, 2009 18:30:29 GMT 1
Min gode musikervenn i Canada sier at "Bluegrassers are dogs, we chase in packs, folkies are cats, they go by themselves", og ganske riktig, det første som skjer når bluegrassere møtes er at de stiller seg opp i ring og spiller sammen, mens tendensen når folkies/visesangere/singer-songwriters møtes er at de stiller seg opp en og en og gjør sine egne ting. Det blir sammenlignbart med folkemusikk og gammeldansfestivaler i Norge, der det er "buskspell" over alt. Det å putte musikk i båser har jeg uansett et problematisk forhold til, man blir fort "bluegrasspoliti", og da stivner og dør musikken etter hvert. For å sitere Tim O'Brien (tror jeg ...) "In Ireland they only call it music ... " Bra...gillar liknelsen.... Old Time och Akku-Country vet jag inte så mycket om egentligen....men... Bluegrass för mig är mer en fråga om hur man spelar musik.....än vad man spelar för låt egentligen.... Akustiskt framfört med alla...eller...med några av de instruments som omnämnts här.....Lira tex. Mozarts 40:a med banjer, dog house, mando, gura och stämsång, då är det bluegrass för mig... Lira något av de många sk. standard tunes inom bluegrassen på punk-gura med gutturalsång....nja....det är inte bluegrass för mig.... Trummor...Why not...det är akustiskt....Monroe hade dragspel....ju... ;D Min "Folkie" ligger och lapar sol på fönsterbträdan.... |
|
oggy
Flitig besökare
Posts: 32
|
Post by oggy on Aug 20, 2009 18:44:58 GMT 1
Det går faktiskt att spela bluegrass utan banjo.
Lyssna t.ex. till Tony Rice-plattan "Manzanita". Hur bra som helst. Många traditionella bluegrasslåtar. Unbanjo.
Bluegrass handlar inte om det exakta instrumentvalet, det ligger djupare än så.
|
|
|
|
Post by bluegrassified on Aug 20, 2009 20:42:10 GMT 1
Jeg har en dvd som heter Bluegrass Journey, det er en dokumentarfilm, for det meste fra bluegrassfestivaler, som jeg syns beskriver godt hva bluegrass er for meg. Den har vel også delvis formet min forståelse av fenomenet, men det jeg har sett av bluegrassmiljøet i USA, Canada og Storbritannia har bekreftet inntrykket. |
|
Archy
Fullvärdig medlem
Posts: 95
|
Post by Archy on Aug 20, 2009 20:43:37 GMT 1
Ja, vilken kanonfilm det är! Jag älskar filmsnuttarna från hotellrummen under IBMA. Spelglädje på hög nivå.  |
|
