Hemma igen!
Först av allt vill jag bara säga; kul att det varit sådan aktivitet på
forumet på sista tiden, många inlägg att dyka ner i.
Nu, Greyfox!
Helt klart en höjdare! Innan kände vi väl att det var lite av ett eldprov
för bluegrassintresset. I efterhand är vi nog mer taggade än innan.
Det var väldigt trevlig stämning på festivalen. Eftersom vi anlände först
torsdag, den dag musiken drog igång, hade de flesta redan placerat ut
sina stolar så vi kom längre upp på kullen men såg bra ändå.
Faktum är att vi hamnade inne i ett stort tält, mycket tacksamt
eftersom solen gassade och vi hade typ 35° hela festivalen med undantag
av någon välbehövlig regnskur då och då.
På lördagen flyttade vi ut i solen eftersom tältet ändå dämpade ljudet
något. Många, för att inte säga de flesta, spelade med one-mic vilket
förmodligen drog ner ljudvolymen något även om ljudkvaliteten var kanon.
På stora scenen var det Del McCoury och Tim O'Brien som dominerade!
Del McCoury band är helt enkelt en väloljad maskin med väldig charm.
Det blev nästan mest önskelåtar som publiken glatt ropade ut, väldigt
mycket som i dokumentären Bluegrass Journey för de som sett den.
(De körde faktiskt Rain & Snow som första önskelåt precis som i filmen)
Största behållningen var trots allt Masters Stage med alla workshops
och intima konserter. Vi hade förmånen att se gitarrworshops med
bl a Josh Williams första dagen och Bryan Sutton på lördagen,
banjo med bl a Bill Keith och Greg Liszt (från Crooked Still), mandolin med
bl a Ronnie McCoury, David Grisman och Sarah Jarosz på fredagen och
Sam Bush på lördagen, dobro med Chad Graves och mycket annat.
Dessutom workshop/konsert med Tim O'Brien/Kathy Mattea och
Greensky Bluegrass (en riktig höjdare).
Lyckligtvis tycktes många festivalbesökare tro att det bara var att
släntra in tio minuter innan det skulle börja vilket gjorde att man hade
bra platser bara man kom i tid. Ofta satt vi igen flera workshops för
att ha bra platser på de riktigt intressanta. (Trodde inte bluegrass-
cello skulle vara så kul att se på som det faktiskt var
Detta gjorde att vi nästan alltid satt på första raden, riktigt mäktigt!
Hade inga instrument med oss och eftersom vi bodde på hotell ca
20 minuter från festivalen åkte vi innan alla nattjammen började så vi
upplevde egentligen aldrig den biten av festivalen.
Nå, det får räcka som en början ...
Fråga om det är något, och Krister, det är definitivt värt ett besök!!!
